Veckan har iaf börjat bra. Klev upp vid 08 igår. Iof, klev ja upp vid 3 på em i söndags la mig i soffan, kolla på Anna & Kungen, gick sen å la mig i sängen å somnade vid halv 7, 7. Men igår klev jag iaf upp, tog en dusch å gick å tränade. Sen kom jag hem å körde en rejäl städning hemma. Fick tom bort saker från balkongen som jag tänkt ta bort sen jag flyttade in i juli förra året. Ja, ja, det är ju borta nu iaf ;).
Blev en tidig morgon idag oxå, klev upp vid 08 tog en riktigt frukost å ett träningspass på golds. Gud va jag saknat träningen känner jag nu. Men det är grymt jobbigt att ta sig iväg när man haft en låååång paus. Men har man bara tagit sig igenom första passet så går det av sig själv. Nu tänkte jag hålla på det här, får se hur det går efter ikväll när jag kommer hem från jobbet. Är inte helt sugen på att somna vid 5 på morgonen igen å kliva upp så jag precis hinner göra mig klar till jobbet. Då känns det verkligen som att man inte har nå liv.
Till veckan, nån dag, kommer brossan hem från Oslo, ska bli gött. Ska följa med han ner sen för en veckas ledighet. Ska bli riktigt gött. Han ringde för 2v sen å berättade det. Hade tydligen inget val, han hade redan bestämt det. Då är det väl bara att följa då. Men jag har då inget emot det heller =).
Nä, en dusch på det här så. Har även äntligen lyckat foga fast duschlisten så halva badrumsgolvet slipper se ut som en pool efter duschen. Får se nu då hur det går. Håller tummarna.
Har suttit å surfat runt lite på olika bloggar nu. Det som slår mig är hur feg folk har blivit sen det blev inne att blogga. Helt plötsligt kan man inte ta en disskution öga mot öga längre. Utan det man vill ha sagt måste sägas via inlägg eller kommentarer. Hur gjorde alla innan om man hade nåt på hjärtat? Sen har det blivit så lätt för kompisar att hugga varann i ryggen. Alla verkar gå efter mottot; "sköt dig själv, å skit i alla andra". Huvudsaken jag får det jag vill ha, eller kommer dir jag vill, sen hur det går för alla andra skiter väl jag i. Jag förstår inte hur det kan va så lätt för folk att vända varandra ryggen. Hade nyligen ett stort bråk med en av mina bästa vänner. Men inte känner väl jag för att vända henne ryggen å sitta på min blogg å snacka skit, eller utelämna henne för det. Vi hade ingen kontakt ett par dagar, från min sida mest för att lugna ner mig, grunna lite på saken, å se det från en annan sida. Sen nån dag senare träffades vi, tog en kaffe å pratade igenom saken, lugnt. Jag gav min sida av saken, å hon sin. Å vi är inte sämre vänner för det, snarare tvärtom skulle jag vilja tro.