tisdag 10 maj 2011

2 år senare.

Nu är det då lite mer än 2 år sen jag packade mig själv in i en bil med lillebror och åkte till Oslo, för att va där över en sommar och komma bort lite grann, både från mig själv och mkt annat. Jag va skeptiskt och nervös inför detta lilla "sommarjobb", men ändå hoppfull.
Sommaren gick, och jag stortrivdes faktiskt i denna lilla storstad. Både med mitt jobb, allt nytt folk jag lärt känna och det lilla kollektiv jag bodde i. Gick från att älska ensamhet till att stortrivas med att bo kollektivt!
Dock bröts kollektivet, och jag fick abrubt flytta gatan över till ett annat kollektiv, delat med både okända, ökända och kända människor.
Någon månad senare fick jag och lillebror en egen lägenhet tillsammans att dela. Där lärde jag mig för första gången att sätta ner foten och säga ifrån för att inte bli överkörd eller lurad mer. Den blåögda naiviteten försvann. En läxa jag fortfarande har kvar och som har gett mig stort utbyte sen dess. Tänk om jag lärt mig den läxan tidigare.
Efter en stund ökades syskonboendet med arbetskamrat och svägerska. Blev trångt, men vi trivdes alla sammen.
En stund senare fick jag en oväntad kalldusch och blev av med mitt jobb på grunden; du är jätte duktig, alla gillar dig i teamet, MEN, vi kan inte ha ett syskonpar på samma ställe. Och senioritet vinner alltid, bror hade vart där längre, så jag fick gå. Arbetslös i Oslo, dyrt som fasen. Och jag har aldrig eg. vart utan arbete. Stor törn på självförtroendet. Va millimeter. från att kasta in handduken,och flytta hem igen. Men vad skulle jag göra hemma då? Återgå till det livet som gjort mig trasig? Så pass stark kände jag mig ändå inte att jag skulle kunna undvika gamla vanor.

Så en dag går jag å lillebror på stan förbi en känd restaurang med gott rykte, å han säger: här skulle du sökt jobb. Du skulle passa perfekt här. Jag tittade in genom rutan och såg vita dukar, perfekt dukning och en restaurang som ej tollererar okunnig personal. Nja, kanske inte för mig.
Men en kväll hemma, med tanken; vad har jag å förlora? Egentligen? Skickade in ett ngt förfinat CV. Dagen efter ringde dom och ville jag skulle komma in.
Nu har jag arbetat där i över 1 år. Älskar varje dag att komma på jobb. Och det här jobbet har även gett mig möjlighet att utvecklas inom det yrket jag älskar. Så idag studerar jag till sommelier, och har helt plötsligt fått nyanställning med ansvar.
Varje natt jag ska sova är jag så ivrig att vakna för att se vad nästa dag har att ge mig. Det självförtroende och den inre styrka jag fått idag, är en stor glädje för mig. Skulle jag få träffa mig själv som jag var för 2 år sedan, skulle jag inte ens känna igen den personen. Och saknar inte henne heller.

Summa sumarum, från trasig til mer än komplett.

Missförstå mig rätt, jag saknar inte mig själv i Ösd. Däremot saknar jag vänner och familj. Att vara utan dom är som att lägga ett 1500-bitars pussel, äntligen bli färdig, OCH så saknas ena hörnet.

måndag 9 maj 2011

Snart så...

kommer en ny updatering om mitt liv. Har inte glömt å skriva, bara haft så mycket nytt å spännande som hänt senaste halvåret att ja inte haft varken tid, eller vetat hur ja ska få ner allt i skrivna ord.

onsdag 17 november 2010

Saker å ting börjar röra sig...

Har eg. väldigt mycket å skriva om just nu. MEN... ja behöver få tag på, å prata med vissa nära å kära innan ja avslöjar ngt. Så, Piff, FIH, svara i din telefon när man ringer!! OCH, btw, piff, grattis på födelsedagen ;).

onsdag 29 september 2010

Gör mig hemmastadd.

Loppan; Va tycks om skorna jag hade på förra onsdan. En hel kväll!



Min lilla hörna av rummet då.


Jag inför Make up Stores extrem fest förra onsdagen.

Efter att ha bott i denna lägenheten i nu snart 4 månader, har jag äntligen lyckats få ordning på rummet. Alla kartonger är borta, kläderna är utrensade och har ett system. Var sak på sin plats. Det enda ja saknar nu är en sängram och nåt att ha kläderna i. Just nu ligger dom på stolar i väskor och plastlådor. Har lyckats undvika den här städningen varje gång jag tittat in i rummet, men igår fick jag nog. Förmodligen för ja känner helt säkert nu att jag blir kvar ett tag till, och har just nu inga närmare planer på att flytta hem än.


Kom ju iaf in på skolan. Men bestämde mig för att inte ta det nu. Jag känner mig själv för bra. Jag vet att min huvudsakliga prioritering kommer ligga på jobbet och inte skolan. Och då är det sjukt bortkastad tid. Men, jag överväger att ta en somlier utbildning som börjar i januari. Enda problemet är att ansökan är bindande och den kostar 35000:-, fördelen är att då är jag inte "bara" en servitör efter det, högre lön och lättare att få jobb på andra ställen senare. Plus att där jag jobbar nu, har jag dom bästa förutsättningarna för att det ska gå bra. Vi får se, vi får se. Time will show.

Otippat nog är då F tillbaka i bilden. Det här on/off förhållandet vi har haft i snart 3 år nu, är som att följa en såpopera. Men vad ska jag säga. Vi kan inte släppa varandra tydligen. Han har tyvärr då fått jobb i sundsvall nu, flyttar dit på fredag. Men så länge jag är här, så spelar det ingen roll för mig. Mer än att när jag e hemma är risken liten att han befinner sig i stan. Men sen som han sa själv, vem vet vad som händer när jag flyttar hem igen??


Annars flyter allt på i sina vardagliga rutiner. Vakna, äta, 2 avsnitt dynastin, träna, jobba, hem och sova. Är väl ungefär exakt det som händer varja dag för mig just nu. Har lagt allt det här med fest och annat baluns på hyllan. Eller iaf endast när det är nåt speciellt som händer. Det är ju som sagt inte fest om man gör det varje kväll. Ikke sant?



Och som alltid, ta hand om er och varandra, så hörs vi igen nästa gång jag har lite fritid över.

måndag 16 augusti 2010

Sätter guldkant på vardagen

Vaknade imorse täckt i bladguld över hela magen. Det gör man inte varje dag. Guldjenten som A, kallade mig för.

Nu när vi är lite underbemannade på jobbet, så försvinner lite mer av min egen tid för varje dag. Under min lediga dag i torsdags stog ja ändå nere i prepköket och hjälpte till att skala 300kg potatis. Eller som jag kallar det, 300kg av terapitid. Men, för mig är det helt ok, det lilla privatliv jag har, har jag ändå på jobbet, och jobba har jag alltid gillat. Så för mig är det väldigt trivsamt.

För övrigt händer inte så mycke spännande just nu. Väntar fortfarande på besked om jag kommer in på reserv eller inte. Antar att det svaret kommer inom ngn vecka eller två.

Nu, sovdags, imorgon upp å träna tidigt innan jobbet. Nya tider. Vinter 2lax10 närmar sig. Dags för vinterkroppen. Muahaha.

Sov gott allesammen.

http://www.youtube.com/watch?v=zlN0ufo-U9w
http://www.youtube.com/watch?v=rSLQMNFdEf0

måndag 9 augusti 2010

Sommarbilder

























































































































Spänd av förväntan

Då börjar sommaren sakta lida mot sitt slut. Men än skiner solen över oslo.
Har precis haft 2 mer än sagt intensiva lediga veckor. Fyllda av fest, vänner, födelsedagsfirande, släkt och bröllop. Nästan så jag kände att 1v till hade inte skadat. Men nu är vardagen och rutinerna tillbaka igen. Kan ändå med handen på hjärtat säga att det gläder mig. Som det är nu på jobbet, så är varje dag lika spännande.
Jag hade en plan i vintras. Söka utbildning, komma tillbaka hem igen och börja plugga. Men, sen fick jag ett jobb som gjorde att allt snoddes runt 180 grader. Det jag känner idag är att kommer jag inte in på reservplats, så gör inte det så mycket, just nu vill jag satsa på mitt jobb och se hur långt jag kan nå. Så flytt hem får nog vänta ett tag till. Men det är ok, östersund kommer alltid finnas kvar. Det sista jag vill är att komma hem och känna; tänk om...
Ibland ska man göra nåt för sig själv, annars växer man aldrig som människa och kan komma ett steg frammåt.

Till Piff:
Har tänkt lite på vårat senaste samtal. Problemet är att många av dina meningar börjar med; Problemet är... Varför inte säga; Det bästa är att nu har jag hittat 2 saker jag vill göra, så funkar inte den ena så har jag ändå ett sjukt bra andra allternativ kvar. Osv... För min skull, stoppa vid problemet och tänk ist på fördelarna. Se möjligheterna.

Själv har jag även under min hemresa lyckats kommit vidare från Han. Känslorna finns såklart kvar, men som jag insåg själv när vi träffades, dom är mer nyktra och inte lika blinda längre. Äntligen är det jag som har kontroll över situationen.

Så med andra ord. Jag är spänd av förväntan över hur den här hösten kommer utveckla sig, på alla sätt och vis, både för mig, och alla jag har kär. <3