En bättre version av mig.

I slutet på april när jag kom till Oslo, var jag mer lr mindre en grå siluett av mig själv. Nånstans på vägen mellan underliga bekantskaper, gamla bekantskaper sjukdomar mm, Tappade jag mig själv som person. Förmodligen för att jag maktlös stod utanför och såg saker hända som jag inte hade nån kontroll över. Vilket gjorde att jag i nåt typ av självförsvarsförsök regredierade till en annan version av mig själv. En dålig version. Vilket i sin tur gjorde att jag inte kände igen mig själv. Och vet man inte vem man är, ja, då är det svårt att hitta hem...

Så min resa till Oslo blev för mig en typ av "Betty Ford Clinic" resa för min själ. En rensning och rening av själen.

Har inte tänkt så mycket på det här innan, förren igår när jag pratade med Piff om allt som hände, och hon påpekade att den gamla Kajsa är tillbaka. Men det är inte helt riktigt. Den gamla är inte tillbaka, utan en ny bättre version av den gamla. För vem vill va samma person hela livet? Det skulle ju betyda att man aldrig lärde sig nåt, eller aldrig utvecklades. Som min kära kollega Andy brukar säga: "Traditioner är motsatsen till utveckling."

Första månaden här gick jag runt i en bubbla å nästan glömde allt hemma, månaden efter kom verkligheten tillbaka som en smäll i ansiktet, i form av sms å ännu en förlorad vänskap. Vänskap till den äldsta bästa vän jag har. Det gick ca: 2 mån innan det reddes ut. Men båda låg på en väldigt låg nivå rent psykiskt, å som du sa igår Piff; vi gick runt som 2 negativa joner sista tiden å laddade ur varandra. Det är väl det som är bra med oss, vi vet precis när vi ska sluta prata med varandra å ta ett taktiktänk med oss själva för att sen mötas å prata som vuxna människor.

Men jag ångrar ingenting av tiden innan jag kom hit, hade inte den funnits, eller dom jag umgicks med då funnits, hade jag aldrig blivit den jag är idag. För hur det än är, man är ett blankt ark som färgas av den omgivning å dom människor man umgås med. Å dåliga händelser kan man inte låta sig dras ner i, man måste lära sig att se det som en erfarenhet, så inte det sker igen.

Så den nya jag, är en blandning av den gamla, med inslag av allt det jag lärt mig under den här tiden.

Det jag missade förut är att man kan inte lösa allt, eller göra alla bra. Vissa saker har man ingen makt över. Men man kan alltid finnas där, och lyssna.

Jag å Natta satt en dag i sommras å pratade rent allmänt om livet. Hon berättade att en spåman hade sagt att 2008-2009 skulle bli 2 jobbiga år för dom flesta människorna. För mig stämmer det, har haft 2 riktigt jobbiga kämpiga år nu. Men från 2010 till 2012 skulle det här vända och bli riktigt lyckliga år. Då ska allt som skett under 2008-2009 ändras. Men jag känner redan nu att det börjar vända...

PS.

Underskatta aldrig kraften bakom att förlåta ngn, alla förtjänar obegränsat med nya chanser. Det är tillfälligheter bakom dom flesta misstag som sker, ingen är mer än människa, och misstag är mänskligt. Oftast är orsaken till bråk missuppfattningar, det är inte svårt att sitta ner å prata, se bådas version av det hela. Skulle man aldrig förlåta ngn skulle man tillslut stå helt ensammen utan nån. Bara sig själv å sin egen bitterhet.

DS.

Puff signing out...